DianeK

Jag, Rasmus, Eloise och rökt skinka åkte ut till Fläckebo för att kolla om Smulan fortfarande hängde där var Linnea sett henne. Vi parkerade, gick bort mot den stora granhäcken. Visslade, lockade, ropade. Vi gick bort mot den lilla korsningen och bestämde oss för att åka bort dit där var hon skymtats tidigare. På vägen tillbaka mot bilen ropade vi lite till. Jag frös till när jag hörde jamande! Vi gick upp på garageuppfarten och lockade lite till. Mer jamande och så ett litet smalt huvud som stack fram! SMULAN! Hon högg skinkan och svalde den hel, jag tog henne i mina armar och höll om henne hårt. Jag erkänner - jag grät. (A)

Hon är hemma igen.
För tillfället är hon 22 fästingar fattigare och säkert 5 kilo desvärre.
Hon kommer bli bra igen, det vet jag.



Fam. L är nya fadderfamiljen. Nu kan jag hälsa på när jag vill (A)

ville bara berätta, bra vecka det här.